Vilken vacker dag....

Tjenix!

Igår morse klev jag upp 5,20. Fick inte i mig mycket till frukost utan det blev ett kokt ägg o kaffe med i bilen. Jag hade förberett allt o packat bilen dagen innan.

Satt o njöt av det vackra lanskapet utanför o kände mig så privilegad o lycklig! Solen sken, kanske lite föör mycket... men vägen till Järvsö är otroligt vacker, ni vet så där så det gör ont. Jag njöt i fulla drag o kände mig bara lycklig. Lycklig över att jag kom med på tävlingen o att jag var pigg i kroppen. Det är en vinst i sig för mig. En träningskompis som också är reumatiker har precis bytt sin höft för 4:e gången. Det kan lika gärna hända mig att nån led blir slut så jag inte kan tävla mer.

Det var samling vid Järvsö BK kl.8 och jag var där i god tid. Rastade Carro innan samlingen o bara tog det lugnt. Lottning så fick vi nr. 4 och det kändes bra. Skönt att inte vara först, i mitten är rätt bra.

Först hade vi spåren o vi åkte i samlad trupp ut i Järvsö bergen. Vilken spårmark! Sååå fin skog, om än kuperat så helt fantasktisk spårmark.

Vi blev avlämnade vid vår upptagsruta o jag tog ut Carro igen. Klockan var bara 8,25 och det var görhett ute! Luften stod still i solen för det var så varmt.

Så kom bilen med domarna o tävlingsledarna. Selade på Carro o gick till påvisningspunkten. Gav henne "sökspår" kommando och Carro gick lugnt o fint ut. Gick en bit och doppade ner nosen, kollade av mot höger och gick klockrent vänster. Jag följde efter o tittade efter snitseln där rutan gick, men såg den inte... men jag följde med Carro. Inget återkallande så vi var rätt! Carro gick fint i linan o målmedvetet. Efter bara kanske 100 meter började hon flåsa. Det var blåbärsris o det blev ett gult moln om henne när hon gick... massor av pollen! Hon kämpade på o gjorde fin markering på första pinnen. Kanon! Berömde massor o så fick hon korv!

Fortsatte o hon spårade på men inga pinnar... ut på ett hygge o vi var svettiga o sluta båda två. Tog tillbaka henne till där jag hade en aning om att spåret var sist o hon fortsatte. Men tungan hängde o hon flåsade enormt. Jag var svettig så det rann efter ryggen o tröjan o trosorna klibbade fast:(

Jag som aldrig svettas!

Manade på Carro o försökte uppmuntra henne, men orken fanns inte. Hon spårade en bit o gick av o bara stod o tittade på mig. Stackarn hade väl pollen i hela huvudet!

Så vi gick tillbaka till vägen och bröt tävlingen. Trist men Carro hade noll ork i värmen o jag tror att all pollen ställde till det i näsan för henne. Hon ÄR väldigt värmekänslig.

Tja, det var våran dag. 30 mil tor för 1 pinne!

Men jag kände mig glad ändå. Varför då?? sa Mattias ...

Tja, svårt att beskriva, men ibland har man en känsla som bara känns bra i magen o jag njöt av det vackra vädret o utsikten o att jag bara mår bra! Känner mig faktiskt väldigt privilegad som orkar ha alla mina djur o en underbar familj. Trevligt var det att åka i nya bilen också! En -08 peugut *stavas*??? 407, diesel som bara drar knappt hälften av vad min bil gör. Härliga havlskinn säten så man satt riktigt skönt o bra musik att lyssna på. Vad kan bli bättre??

Nej, tävlandet blir fler gånger, så det är bara att ta nya tag o jobba på.

Var rädd om dagarna o njut!

Kram Erica